livin larger
Nu är det faktiskt ganska fint, många utav de där shitty känslorna berörda i förra inlägget har lösts upp och singlat iväg, många är kvar också visserligen, men allt handlade ju självfallet inte om samma situation.
I måndags joggade jag Strauss lite, jag är ju världens sämsta och hade ej ridit på över en vecka, men han levererade ändå fina ponnyn, även om han var något hängig i handen. Jag hade dessutom världens finaste moment med Vickan; tanken var att jag skulle borsta massor och mysa med henne, men hon låg ner och det kändes ganska elakt att dra upp henne. Men hon låg bara och kollade på mig jättelänge, så jag hämtade socker och gick in till henne, slog mig ner vid hennes huvud och kliade henne i ansiktet. Efter kanske 40 minuter av gos la hon sig ner och somnade och snarkade, med mig sittandes bredvid fortfarande aktivt kliande och något senare även gråtandes. På måndag försvinner hon från mig föralltid, mitt livs största kärlek.
Ingrid kan eventuellt samma afton ha delat med sig av sin sjukdom. Trots detta gav jag mig iväg till jobbet på tisdagen där jag fick köra min villarunda med dubbdäck för första gången då detta är krav vid villarundor i samband med halka på grund av tidigare skador samma förutsättningar. Det sög, det var skittungt att cykla med vinterdäck, gick långsamt och var allmänt trögt. Dessutom mådde jag inte särskilt bra och trots den minimala postvolymen tog rundan tre och en halv timme. När jag kom in var jag helt slut, så fort jag satte mig ner började jag skaka okontrollerat och då kom jag fram till att det kanske inte var en jättebra idé att arbeta vid sjukdom och dagen därpå sjukanmälde jag mig. Jag mådde något bättre onsdag eftermiddag och åkte in till stan för att inte ha legat inne hela dagen och riskera insomningssvårigheter. Där träffade jag Matilda och vi gled runt en del. Vi hamnade sedan på diverse barer i ett mycket varierat sällskap med människor från så weird tidpunkter i ens liv och där och då drog jag många extremt bra slutsatser om lyfe.
Vi sov som vanligt bort hela dagen därpå, så det var ungefär gå upp, gå hem och fixa iordning sig för nyårsafton. Jag tvättade håret och gick och la mig i två timmar till i väntan på att håret skulle torka. Sedan åt jag lite mackor, sminkade mig, klädde på mig och begav mig hem till Leo. Där blev det lite drickspel innan vi vandrade till festen vi skulle närvara på. Det var mycket mysigt och jag hade roligt, runt fyra kom en taxi och plockade upp mig, vi hamnade i ett lyxigt hus precis vid stranden nedanför Nockebybron, jag gosade mest med katten men hann även med lite jacuzzi fram till nio på morgonen, sedan vaknade vi inte förrän 16 och då åt vi köttbullar och sedan utklassade jag hela sällskapet i Monopol! Vi åkte sedan och köpte massa snask och åkte tillbaka och sov till Interstellar som förövrigt var mycket bra, åtminstone de sekvenserna jag såg mellan tupplurarna. Fram mot tre kom jag hem i alla fall och det var väldigt skönt att sova i min egna säng, även om jag nu börjat anse det lite tomt att sova ensam, det har jag tidigare alltid uppskattat, har väl kanske sovit med fel person helt enkelt.
Egentligen skulle jag åkt ut till stallet idag, men försov mig och är dålig på att planera så det får bli imorgon istället. Så småningom om ska jag iväg till andra sidan stan för vår årliga kalkonmiddag med släkten, ser mest fram emot marängerna som serveras till efterrätten, hej.













Numera pryder Vickan min mobil.
sometimes to stay alive you gotta kill your mind