Jag är i valet och kvalet om jag vill fortsätta blogga, ni är så himla få och det är gansa tråkigt haha, samtidigt vill jag ha någonstans att lägga upp alla bilder jag tar, vad är annars vitsen med att ta dem? Det tar ju endast upp plats på datorn egentligen. Jag får spåna vidare, men det tar emot lite att logga in här.

 

Jaha och nu då? Är lite småkrasslig, kan ju visserligen dra en throwback till när detta var hypokondriblogg. Jag kan ju börja med de krämpor jag fått uppleva på senaste. Jag har relativt nyligen kommit hem från semester och det var egentligen där krämporna satte igång. Först skedde ju det ganska stora missödet som ledde till nedsatt gåförmåga. Jag var ute och traskade på plan och platt mark, (Ungern, Óbudai, Sziget, festival) och plötsligt vek sig mitt ben och jag föll (rätt på en snubbes vagn med packning, hehe stelt) och när jag försökte ta mig upp så gick det inte, fick lite hjälp upp men när jag försökte gå gick det inte heller haha. Anton sprang och hämtade en sjukpatrull från sjukstugan på festivalområdet som skulle bära mig, men det blidde ambulans istället! Väl på sjukstugan klämde och kände de lite, sedan fick jag ligga och vänta på ytterligare en ambulans som skulle åka till riktiga sjukhuset. Det tog ett bra tag, men sen blev det kollektiv ambulans med andra festivaldeltagare som också skulle undersökas ordentligt, det var ganska mysigt och vi skrattade mest hela vägen åt situationen vi hamnat i. Det märktes att de var trötta på festivalfolk, smutsiga odyl, de var otrevliga, slängde runt än och lite sådant där överlägset trams. Det blev i alla fall lite mer kläm och känn där, lång väntetid, röntgen, lång väntetid och sedan en wrap up som löd typ; det är en stukning, den blir bra om några dagar om du inte går något, så nu kan du gå tillbaka till festivalen! Haha festivalen hade en tjänst så några från festivalcrewet plockade upp folk från sjukhuset och körde tillbaka oss till festivalön. Fick inga kryckor eller någonting och kunde verkligen inte stödja på foten, så hoppade runt på ett ben tills vi köpte kryckor på apoteket på festivalen. Sjukhuspeepsen lindade även mitt knä så hårt att jag fick sår i hela knäväcket och min fot svullnade upp istället haha, bra grej! Detta skrattade de svenska läkarna åt. Sen hoppade jag på kryckor tiden som var kvar och även efteråt i Budapest, där avancerade jag dock till en krycka. Det jobbigaste var att gå i trappor, böja eller flytta på benet, samt stödja på det vilket blev problematiskt när vi var och badade i en insjö haha. Dagen efter jag kommit tillbaka från semestern åkte jag till St Görans, där hittade de en flisa på knäskålen (som läkarna i Ungern ej upptäckt) som de utsåg till boven i dramat, jag fick nya kryckor, en lång jävla stödstrumpa som går från halva vaden till halva låret, en sjukskrivning på två veckor samt ska dra lite sjukgymnastik (om jag får tag på en sjukgymnast någon jävla gång).

 

Efter festivalen bodde vi en natt på lyxhotell och efter bara några timmar blev jag och Anton AC-sjuka med halsont. Vi stängde av AC:n vid läggdags but aint no difference ändå. Nästa dag var vi hostiga och jag var helt snorig. På kvällen fick vi både feber så vi låg och dog hela kvällen på vårt nästa hotell som var på en båt. Vi lyckades få i oss lite krubb och sedan gick vi och la oss igen. Dagen därpå var i alla fall febern borta men vi var förkylda och snuviga som satan. Vi hyrde en bil och åkte långt långt till en insjö där vi bodde resten av semestern. Jag hade fortfarande ganska stora gåproblem och vi (Anton) hade lyckats glömma en av kryckorna långt långt borta så hade bara en. Detta var lite problematiskt när vi exempelvis hyrde trampbåt, krycka på trampbåt är inte en av mina rekommendationer. Att gå runt i vattnet utan krycka var inte heller så skoj. Sista dagen innan avfärd mådde jag jättedåligt, vi hade precis stannat vid en bensinmack när jag började lägga pizza efter pizza i gräset. Sedan åkte vi vidare till flygplatsen och var helt skakis och svettig och var tvungen att sitta ner typ hela tiden (vid närmare eftertanke skedde detta ungefär hela tiden i Budapest också (alltså att jag behövde sitta ner, inte spyorna)) slutligen blev jag vit i hela ansiktet och svettades ännu mer så även flygplatsen fick lite gåvor i form av spyor av mig. Sedan gick det helt ok utöver jätteskakis och kunde ej äta något och mådde lite illa, men inga mer spyor tack och lov. När jag kom hem fick jag nästan en bihåleinflammation efter flyget med snor, men är ninja så lyckades undgå detta. Sen är det ju öronsmärtorna som alltid dyker upp när flyger och slutligen efter en konsert som ägde rum i förrgår på Gröna Lund fick jag lock för öronen som fortfarande sitter i, i och med min snuva så går det icke att tryckutjämna då mina bihålor är fulla av snoris. Nä detta förstörde semestern lite, i synnerhet knät, men men. Nu ska jag försöka redigera lite Budapest bilder och lägga upp här innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra med bloggandet. Kanske bara blir en portfolio för mina amatörfoton?? Do not know. See ya.