Det var väldigt länge sedan jag grät. Men så fort jag satte fötterna utanför den där jävla villan kom det. Men det är himla svårt att hålla humöret uppe när de enda två personerna vars åsikt en bryr sig om och lägger värde i, konstant sågar dig och får dig att känna dig värdelös, då blir det väldigt tungt. Jag saknar min syster så himla mycket just nu för det känns som att hon är den enda som kan få mig att förmå mig att känna ett litet sting av samhörighet inom mig, för just nu är det fan omöjligt. Nej fyfan vad jag längtar efter att komma bort.
